9 år sedan!
De hela började med att Andrea (min syster) satt och kollade runt på hästnet och hittade en C-ponny sto, 7 år gammal som hon tyckte verkade vara bra. Så vi bestämde oss för att åka och kolla/provarida henne och de gick ganska bra. Några dagar senare hade vi bestämt oss och vi åkte för att hämta henne. Vi kom hem sent på kvällen, ställde in henne i spiltan (i stallet vi hade då) och jag somnade med ett leende på läpparna den kvällen!
Till en början va min älskade lilla ponny ett riktigt monster, hon kunde mangla över en om man inte va försiktig och hon va inte trevlig att rida heller i början. Men allt eftersom tiden gick blev hon snällare och ett år efter att vi hon kommit till oss, åkte vi på vår första tävling! Vi va i Gnesta och hoppade L:D/L:C och alla frågade helatiden om jag va nervös, men jag va helt lugn. Sen att vi vägrade ut oss i båda klasserna är en annan sak ;)
Men allt eftersom tiden gick blev vi bättre och började plocka hem rosetter och även börja vinna lite klasser! Hon blev en riktig rosettplockare!
Vi tävlade inte bara i hoppning utan även i både dressyr och lite fälttävlan. Vi tävlade lag upp till och med div. 1 och intividuellt upp till L:A/L:A1!
Trots att det varit mycket "up's and down's" under min ponnykarriär så har det varit den bästa tiden! Även fast den tiden tog slut för två år sedan så minns jag varenda tävling som om de vore igår.
Man behöver inte ha den bästa, dyraste, finaste ponnyn för att lyckas! Sålänge man tror på sin partner kan man lyckas med vad som helst! <3
